Från Salem Till Castlegar

Godkväll/morgon/eftermiddag/inserttidpådygnetduläserdetta.

Jag är trött. Innan middagen satt jag och läste i min biologibok och jag höll på att somna. Jag kände hur koncentrationen bara dog och ögonen var grusiga av trötthet. Inte kul. Speciellt eftersom jag inte hann läsa klart de sidorna jag borde läsa och borde läsa dem nu när jag har massa att göra och helst bara vill gå och lägga mig, vilket inte känns helt fel eftersom klockan är halv nio och om jag är riktigt trött känns det inte helt fel att gå och lägga sig innan nio. Menmen. Det får jag inte. För jag måste skriva klart massa dikter och få ner dem på datorn på ett fint sätt och försöka få dem till ett bra format och förhoppningsvis lyckas skriva ut dem imorgon, och ha ett bra resultat imorgon kväll. Dessutom har jag prov i biologi på fredag (tur bara att det blev framflyttat till fredag, det skulle varit på torsdag egentligen) som jag inte känner mig särskilt förberedd på eftersom vi bara haft det här området i två veckor eller nåt sånt och mitt i det var jag borta två dagar på dramafestival.

Och ändå sitter du och bloggar? tänker ni säkert. Men ja. Det är ju så jag fungerar. Oftast gör jag allt ungefär hälften så fort när det är mycket att göra. Min motivation avlider och jag känner att jag bara vill gömma mig under täcket.

Jag har inte behövt stressa upp mig över skolan så mycket sen jag kom till Canada, vilket är skönt, för jag gillar inte att bli uppstressad, och dessutom vill jag inte göra folk besvikna här. Jag är en duktig utbytesstudent. Jag gör allt i tid, för jag vill inte vara en av människorna i min engelskaklass som sitter och säger "Ööööh. Jag har inte gjort det" angående någon läxa eller inlämningsuppgift. Dessutom är Ms Hughes vrede inte att leka med. Jag blir obekväm när hon skäller på någon annan, liksom. Det kan i och för sig ha att göra med att jag är svensk, men i alla fall.

Sen har jag ju NaNoWriMo också. Som tur är ligger jag väldigt mycket före, så det gör inte så mycket att jag ignorerar NaNo-skrivandet den här veckan. Men sen måste jag get back into it.

Dessutom har folket som muntrar upp mig varit ganska absent den här veckan. Jordan har varit borta hela veckan (jag tror han är sjuk), och Jordan = underhållning. Saker blir ganska tråkiga när Jordan inte är där. Justin pratade jag bara väldigt snabbt med på lunchen igår (han gav mig grönt tuggummi och lovade mig gelatinfritt godis även fast jag sa att det inte behövdes, yay), och lite idag (han tränade inför Mr SHSS på lunchen i Activity Room där vi har drama, och jag kom in och det var massa killar som dansade lite udda. Jag frågade bara Justin om han fått mitt mail, sen stack han iväg till sin lektion), och utbytesstudenterna som inte är här med Shecana var alla borta igår. Men de var i alla fall i skolan idag. Haha, Pablo är som en korsning mellan Janson och min kompis Redoz typ. Hans hår är väldigt klappvänligt (och han har inget emot att jag klappar det, till skillnad från vissa andra).

Menmen. Drama är i alla fall roligt. Vi håller på med en sak som heter School Zone, som är en massa monologer om skolan typ. Vi ska bara göra den på typ två veckor, och jag har två monologer som jag kan nästan helt nu. Det är roligt. Jag får prata lite mer än i förra pjäsen, hehe.

Imorgon är det i alla fall band, och kör, och det lär vara kul. Jag älskar ju att spela bas. Och den här gången lär vi förhoppningsvis få något sjunget. Sen blir det hem och stressa över Poetry Project, woho! Eller inte. Men det går nog bra. Förhoppningsvis.